Kära internet, grattis på 50-årsdagen!

Man förväntar sig alltid att de där stora, livsavgörande förändringarna ska annonsera sin ankomst med pukor och trumpet. I själva verket smyger de sig nästan alltid på en som en tjuv om natten. Den 29 oktober 1969 – för exakt 50 år sedan – pratade två datorer för första gången med varandra. Tanken var att den ena skulle säga “LOGIN” till den andra, men förbindelsen bröts, så istället blev det ett kort “LO”. Det hela skedde i skuggan av den första månlandningen som skett bara ett par månader tidigare. Men, detta avbrutna meddelande lade ändå grunden till det som vi i dag kallar internet.

Ibland tar det dock tid för saker att slå rot. 1993 utspelade sig till exempel detta lilla samtal på V-Dala nation i Uppsala.

Jag: Jag har skaffat en mejladress.
Kursare: Varför då?
Jag: Så att jag kan mejla folk.
Kursare: Vem ska du mejla med? Dig själv? Känner du någon annan som har en sådan där mejladress?
Jag: Snart kommer alla att ha en. Du också.

Jag är inget allvetande orakel. Jag såg inte en massa möjligheter med internet som inte tusentals andra människor runt om i världen sett långt före mig. Men, i min lilla humanistiska ankdamm på Uppsala Universitet var det – på den tiden – inte så svårt att ha långa benet före vad det gällde teknik. Där betraktades i bästa fall datorer som glorifierade skrivmaskiner. I sämsta fall sågs de som ett påtvingat ont som man helst skulle ha velat slippa. Översatt till dagens Facebook-lingo, så skulle de flesta antagligen ha beskrivit sin relation till datorer med statusen: ”It’s complicated”.

Min egen relation till datorer var inte alls komplicerad. Jag hade tillbringat större delen av min barndom med att spela datorspel som min bror släpat hem från copypartyn.* När han köpte en ny dator, fick jag leka med den avlagda. När mina klasskamrater kämpade sig igenom engelska gloslistor med ord som “hat”, “dog” och “mouse”, så lärde jag mig ord som ”treasure”, ”gauntlet” och ”adventure” genom att spela Roberta Williams-spel.

Det är oändligt mycket lättare att ha framtidsvisioner och drömmar om något man har en god relation till. För mig har datorer alltid varit en källa till kunskap och glädje. Möjligheten att koppla ihop min dator med andras och att kunna skicka blixtsnabba meddelanden till andra sidan jordklotet var bara ännu ett nytt äventyr som vi kunde ge oss ut på tillsammans, min dator och jag. Ett äventyr jag absolut inte ville missa.

Jag behövde som tur var inte mejla mig själv speciellt länge. 1994 skickade Carl Bildt ett mejl till Bill Clinton och skrev därmed in sig själv och Bill i internethistorien. Det var nämligen inte vilket mejl som helst. Det var världens första mejl mellan två regeringschefer. Ungefär samtidigt verkade den breda massan förstå poängen med att ha en mejladress. Mina kursare glömde att de gjort sig lustiga över min mejl och snart planerades både pubrundor och lördagsfikor via den.

Det har hänt mycket sedan dess och internet har genom åren fått bära hundhuvudet för än det ena än det andra. Det är inte så konstigt. Allt som är nytt är farligt – speciellt för ungdomen. Är det inte jazzen som ska förstöra oss alla, så är det Elvis höftrullningar eller hårdrocken som ska ta livet av oss. Och, om det är ny teknik? Då är det naturligtvis helt kört. Tack och hej, leverpastej.

Men visst, periodvis har även min inkorg fyllts av meddelanden från människor som känt sig nödgade att upplysa mig om att jag är för fet, ful och homosexuell för att få ha en åsikt i det offentliga rummet utan att förtjäna att bli våldtagen, dö eller en synnerligen otrevlig kombination av båda. Men, det är bara ännu en version av världens äldsta budskap till kvinnor som inte håller tyst i församlingen.

Mänsklighetens tillkortakommanden är och förblir hennes egna. De har en förmåga att flyta upp till ytan oavsett vilken teknik som för stunden står till buds. Tekniken i sig är neutral. Den kan användas till både bra och dåligt. Det är upp till oss att välja rätt. Här är ett par korta listor för att illustrera detta.

Saker folk ägnade sig åt långt innan internet ens var en glimt i en flink nörds öga:

• skitsnack och lögner
• hot och hat
• våld och terror

Saker som alla och envar i dag enkelt kan göra tack vare internet:

• skaffa vänner över hela världen
• dela erfarenheter och information med människor över hela världen
• få kunskap om allt i hela världen

Jag vet. “Hela världen” är onekligen ett starkt tema här, men i tid då det finns de som vill att vi alla förskräckt ska rygga undan från allt den stora vida världen har att erbjuda är det faktiskt inte alls en dum idé att anlägga ett sunt globalt perspektiv på saker och ting.

Så tack, kära älskade internet. Tack vare dig behöver byns enda bög inte längre känna sig så ensam. Tack vare dig finns fri kunskap bara ett par klick bort. Och – sist men inte minst – tack vare dig kan vi alla hålla oss informerade om vad gamla flammor och klasskamrater har för sig, utan att faktiskt behöva umgås med dem. Det om något är en positiv utveckling av rang.

I ett historiskt perspektiv är femtio år ingenting. Upptäcktsfärden har bara börjat. Den kommer inte alltid att vara enkel, men den kommer alltid att vara mödan värd.

Stort grattis på 50-årsdagen!

———————————————

* Torde vara preskriberat vid det här laget.